Man slösar så mycket av sitt nu på en massa sen eller då.

På att vara rädd för att inte vara tillräcklig eller bra nog. På att önska att människor som inte finns nära gjorde det. På att vilja vara någon annanstans än där man är. På att vara rädd för att göra fel eller välja fel. På att önska att saker vore annorlunda. 

Livet är så jäkla kort utan att man ser det, man slösar så mycket tid. På att tveka, fundera och undra, på att tjurigt vägra eller fegt strunta i. När man egentligen skulle ägna den åt att göra allt man kan, allt man önskar och allt man drömmer - nu. Åt att tycka om de människor som tycker om en tillbaks och på att göra det man tror och det man vill. Det som får en att le och vara lycklig. För jag gissar att när man sen ser tillbaks på sitt liv kommer man sällan ångra det man faktiskt gjorde, och oftare det man aldrig tog sig för.