det är så jävla orättvist!!

Jag var kär och vi flyttade ihop. Jag var 22 år. Efter något år gråter jag vid bordet i mina föräldrars kök, jag bor helt klart inte ihop med honom längre. Fast jag slutade nog egentligen vara kär för länge sen, förmodligen han också. Mamma och pappa säger; "det är lika bra att det händer nu, innan ni fått barn eller så. Självklart ska du komma och bo här hos oss, det ordnar sig, det förstår du väl?" Bra, härligt, nu börjar vi om,  gör om gör rätt! Det går ett par månader sen gråter jag igen och stampar  argt i golvet, han jag vill ska ringa gör inte det! Jag tycker det är förskräckligt orättvist alltihop, fast jag nog bara är typ litelitelite kär. Fast jag borde inte vara det heller, vi skulle ju faktiskt bara ha sex, det sa vi ju. Någon annan tar min hand, stryker mig över kinden och säger "du gumman strunta i honom" Jag torkar tårarna, nickar och tänker att det finns minst tusen som är minst tio gånger bättre än honom ändå, sådäså.

Jag blänger argt på mamma i köket. "Jag tycker ju inte om lök, måste du ha lök i köttbullarna då?" Efter maten vill jag inte ha någon matlåda, tack men nej tack, jag äter lunch på stan imorgon istället. Tänker att där kan jag åtminstone välja vad jag vill, utan lök.

Jag pluggar till sjuksköterska, innan det pluggade jag lärare, och på gymnasiet gick jag IT-media. Jag har gnällt över att det sämsta val jag gjort i hela mitt liv, jag skulle ha gått på musikalgymnasiet istället! Att bli lärare verkade inte alls tråkigt, nej men jag tyckte inte om utbildningen. Nu oroar jag mig lite, tänk om det skulle bli samma sak igen? Men det tror jag inte. Och blir det så, får jag väl ta tag i det då liksom. Innan jag började plugga till sjuksköterska så läste jag några kurser till undersköterska, fast jag inte behövde dom, jag behövde ju pengar någonstans ifrån.

Jag stirrar argt på dataskärmen och H&M's hemsida, SLUT!? vadå slut? Den jävla bikinin gick ju att lägga i varukorgen. Hur kan den då helt plötsligt vara slut? Jag som redan hade tänkt mig hur snygg den skulle vara när jag hunnit ligga lite vid poolen  när jag är ledig. Jag tjurar hela kvällen, det var ju trots allt en jävligt fin bikini.

Någon annanstans i världen finns en annan tjej som är lika gammal som jag. Hon bor ihop med någon hon absolut aldrig skulle ha valt varken första, andra eller tredje gången, som hon inte längtar efter att han ska ringa och som hon inte är, eller någon gång ens varit litelitelite kär i. Men sex det har dom ändå. Han är väl inte kär i henne heller, men det är inte det viktiga, han skulle hellre dö än att lämna  henne, sånt gör man bara inte. Och skulle hon göra det, då skulle det inte finnas någon stöttande familj som säger att allt ordnar sig och som river ur kontoret för att hon ska få plats hemma hos dem igen. Inte för att det finns något kontor då. Men det skulle hon såklart aldrig göra ändå. Sånt gör man bara inte. Skit samma i kärlek, skitsamma i lycka. Skitsamma i att sex inte är ett dugg skönt eftersom hon är omskuren. Det viktiga är att hon är gift, att hon får många barn och att hon gör sin man som hon inte ens är litelitelite kär i nöjd.

Den här tjejen skulle förmodligen med glädje käka upp både mina köttbullar och matlådan jag blir erbjuden. Säkert min lunch på stan med. Hon skulle ha  varit jävligt glad om hon hade fått gå en utbildning, lärare, sjuksköterska, IT, musik, vad som helst hade varit bra, så länge hon fått lära sig läsa och skriva och hur världen faktiskt ser ut så vore väl hälften bra nog. Och hon skulle säkert med nöje ta min bikini, som jag inte vill ha iår igen..

Det är så jävla orättvist.